Bland Spetsar & Hundhår

Teatern igår var suveränt bra gestaltad. Katarina Ewerlöf gjorde en fantastisk rollprestation i rollen som dotter. Den var både stark och humoristisk på samma gång.

”En kvinna reser tillbaka till sin barndomsö. Skammen möter henne redan vid ångbåtsbryggan. Följer henne hack i häl. Mumlande, viskande:

Nog minns folk här hur det var.
Allt det där med din mamma.

Längs barndomens stigar når hon tillbaka till sin mammas liv och vingklippta längtan men också till insikten om hur hon själv har präglats av det som hände – och av sitt behov att aldrig, aldrig någonsin, bli lik sin mamma.

När hon lämnar ön vet hon inte bara mer om sig själv. Hon vet också mer om sin mammas hemlighet, vad som hände – innan allt var över”.

Ewerlöf gestaltar vad vi gör med våra familjehemligheter.
Vi måste våga se det gömda och det förbjudna. Det är först då vi kan bli fria och mogna människor. Skammen förminskar oss och är ett stort hinder i våra liv. När vi lyckas att tala öppet om det förbjudna visar det sig ofta att det inte är så farligt, att det finns så många andra som känner igen sig. 

Pjäsen handlar i stora drag om relationen mellan mödrar och döttrar, föräldrar och barn. Vad överför vi mammor till våra döttrar och vilka konsekvenser för det med sig?

”En dag ska jag berätta om mamma”  berättar inte minst om vad som händer med människor som blir vingklippta och inte får förverkliga sina drömmar. Hur det skadar oss själva och hur kommande generationer får betala för det. 

Vi fick verkligen en angenäm teaterupplevelse!